Mer AIK, mindre HV

mars 18, 2011

Mer AIK, mindre HV

Då är tiden äntligen kommen, dagarna är ljusa, snön smälter och innebandyslutspelet drar igång.

Bloggen har legat i dvala ett tag, lite mer än halva serien om man ska vara ärlig. Inte för att det varit brist på ämnen direkt. Bara debatten om ny förbundskapten borde ju varit värt ett par inlägg.

Jag pratade med Täbys fantomcoach ”Binge” efter att vi vunnit i Tibble för ett par månader sen, han frågade om jag skulle hem och blogga.

Jag vet inte, blev svaret.

 Gör inte det! Var hans respons.

Han har ju rykte om sig att ha bra touch så jag var ju tvungen att följa hans råd.

Jag har dock beslutat mig för att börja lite smått igen, inte så långt, bara lite grann. Hur länge jag håller på är nog ganska resultatberoende men jag har planerat med att avsluta nere i Malmö.

Match ett av fem är spelad i fyra kvartsfinaler och som AIKare måste man ju konstatera att det är betydligt roligare när David slår Goliat på isen än på parkett. I onsdags förlorade vi inte bara för att vi gjorde en del saker dåligt, utan även för att Falun faktiskt tyvärr gjorde en saker rätt bra. Lite mindre bekvämlighet och lite mer slutspelsslit borde kunna ändra på den saken men det gäller ju att göra det också, inte bara snacka om det.

I matchserien mellan Täby och Storvreta verkar det ha gått hett till, i alla fall efter matchen. Fyra namn nämndes: Täbys Gaicki och Storvretas Stenberg, Kohonen och Öhman. Det känns som ojämna lag, på alla möjliga sätt.

I Umeå fäktas man tillsvidare framgångsrikt mot både Pixbo och ickeexisterande slutspelsspöken. Rune hade sannerligen en del poänger när han ifrågasatte Dalens slutspelsnerver och hävdade att bara förnekelsen av dem bekräftade dess existens. Det roliga med Rune är dock att han själv gärna framhäver sin kompetens, sina meriter och sitt fantastiska självförtroende.  Kan man möjligtvis tro att även detta är ett uttryck för motsatsen?

Igår körde Warberg oväntat över nykomlingen Linköping, Linköping som ändå har en respekterande rutin från liknande situationer. Vad hände? Det kändes ju så bra i ”slutspelsmatcherna” mot Skoghall och Karlstad förra året.

Nu  sitter man här lätt åksjuka, i bussen på kostigarna uppåt Dalarna. Två saker slår mig direkt:

E 4an hade varit att föredra (Rydh får cykla upp nästa vecka)

Och min inledning om vår och snösmältning, tycks inte gälla norr om Uppsala.

Slutspelsskägg är för junisar med kraftig skäggväxt och för folk utan riktigt jobb, som hockeyspelare…

//Fischer

Grattis, igen!

december 13, 2010

Jaha det blev ju inte riktigt som man tänkt sig. Det enda man kan göra är väl att lyfta på hatten och gratulera Finland till VM-guldet.

Vilken finalstämning vi bjöds på i Hartvall arena, det finns många saker man kan anmärka på kring den här turneringen men stämningen var fantastisk, sjuk, underbar.

Finland gjorde en väldigt bra final och spelade extremt inspirerat, hårt och aggressivt.

6-2 är ganska stora siffror och segern var odiskutabel, jag tyckte att vi tog över matchen i andra perioden men när vi jagade som mest kom 3-1, det gjorde ont.

Personligen gjorde jag väl inte min bästa match, tyvärr. Tvåan och femman hamnar nog på mitt konto, det finns inte en domare i hela världen som hade kunnat hjälpa mig med dom…

Ett litet tips.

Att blir intervjuad direkt efter att man har förlorat en VM-final är varken roligt eller smart.

Försök att undvika det.

//Fischer

Framme i lejonens kula

december 4, 2010

(Då det här inlägget ännu inte publiserats på annan plats, lägger jag ut det här innan det blir alltför inaktuellt)

Då var vi då äntligen här i glamorösa och extremt finska Helsingfors.

Logistiken har fungerat halvdant hittills, resan började med några givande timmars försening på Arlanda. Planet landade sedan samtidigt som bagagekillarna på Helsingfors flygplats tycks ha gått på rökpaus. Ett paket var tog de också.

 Fientligheten mot oss svenskar verkar dessutom osedvanligt stor här i Finland, fråga mig inte varför, kanske är de fortfarande bittra över att vi skänkte bort landet till Ryssland för 200 år sedan. Fullt förståligt i så fall. ”Finlands sak är vår”, borde ju ha gett lite plåster på de såren och förbättrat relationen en aning men tydligen inte. ”Finlands sak är vår” handlar ju nuförtiden om att hämta tillbaka VM-pokalen, så man får väl ha lite överseende med det kyliga välkomnandet.

Bussen som kör omkring oss här i hufvudstaden har apropå kyla, kommit i tid varje gång, stor kred till chauffören, fixar han nu bara lite värme i bussen så är han kung.

 I morse var vi ute på promenad med våra käcka gul-blå overaller, en finsk lastbilschaffis vevar då ner fönsterrutan och skriker ”hyvää Ukraina”, blir man hånad för sin klädsel, av en finne, ligger man riktigt illa till.

 Maten på hotellet fick F. Djurling att förtjust yttra ”över förväntan”, en betydligt mindre entusiastisk M. Larsson lackade omedelbart till och kom med en rejäl sågning av den samma. Djurling lugnade dock ner den nu duktigt upprörda Larsson och försvarade sig med att hans förväntningar varit extremt låga.

 Karl-Johan Nilsson betygsätter som vanligt maten, enligt hans femgradiga betygskala, som också är nationsberoende. En finsk femma ligger någonstans i trakten av en svag svensk trea och en polsk trea är ”för lite speltid för att bedömas” på den svenska skalan.

 …

Hartvall är ju annars en väldigt trevlig arena, under morgonens 45 min träning (de snålar ju inte med träningstiderna)hade man valt att dra för de enorma gardinerna som skärmar av de översta läktarplanen och tar bort lite av den ekande tomheten som lätt blir i en arena som tar 14 000 åskådare.

 Golvet har man dock misslyckats med att lägga, bubblor lite här och var i kombination med ett lite för mjukt ”undergolv”, gör att passarna ibland börjar hoppa och att det blir svårt att få tryck på bollen. Arrangörerna lovade att det skulle bli bättre under turneringen, tror de att vi kommer springa bort bubblorna? Som tur är har vi ju Helgesson med oss, SSLs bästa golvläggare.

På lördag sätter turneringen igång med Estland som Sveriges första motståndare. Estland som med fysfenomenen Henrik och Kristian Talme lär bli starkare ju längre turneringen går .

I förra VM inledde Estland med en uddamålsförlust mot Schweiz, i år lär de lägga mest krut på söndagens drabbning mot Tyskland. Lär…

 …

Världens bästa innebandyspelare har blivit utnämnd. Peter Fischerström har tillsammans med ett antal landslagsspelare, journalister, supportrar och förbundskaptener, av olika nationalitet röstat fram världens bästa innebandyspelare 2010.

Vinnare av det prestigefyllda priset är:

 Fredrik Djurling

Eftersom priset röstades fram så finns det ingen riktig motivering, mer än att han fick flest röster.

 Djurling kommer att belönas med ett specialreportage senare i bloggen.

Värt att notera är också att topp tio var sju svenskar och tre finnar.

 …

 2002 spelades VM här i Helsingfors och Fornudden/AIK/Falun giganten Andreas Olsson var med som en av tre målvakter. ”Vi måste hinna ut och shoppa också, dom ligger nämligen fem år före Sverige i klädmode här i Finland” stoltserade Andy högt i bussen inför hela laget. Jag fick förklara för Andreas att visserligen modet kommer i cykler men det tuffa du ser på finnarna nu, är inte framtidens svenska mode, det är åttitalets…

 //Fischer

Tillfälligt ny adress

december 3, 2010

Under VM kommer jag att blogga på förbundets VM-sida.

Jag återkommer med en länk här på sidan.

Tillsvidare kan jag bjuda på följande bild från Hartvalls korridorer. Bilden är tagen på dörren till högsta hönsets kontor, det lutar åt ett riktigt påkostat och välplanerat evenemang…

//Fischer

100 = C ?

november 26, 2010

Eftersom massmediala giganter som Nacka Värmdö Posten och Hallands Nyheter redan, genom lysande journalistik grävt fram nyheten så är det väl på sin plats att jag själv träder fram och berättar.

Idag blir jag första svenska spelare i svensk herrinnebandy att nå hundra landskamper för Sverige i Sverige. (bloggrammatik)

Jubileet har uppmärksammats rejält här nere i Varberg, jag är nämligen exceptionellt populär på västkusten. Jag vet inte vad det kan tänkas bero på. Kanske för att jag alltid uttalat mig extremt positivt om landsbygden i Studio Warberg?  Besöker man en typisk halländsk mellanstadieskola, märker man att de flesta vill vara Fischerström när de lirar ute på skolgården på rasterna. De ljusblå Fischerström-tröjorna säljer slut direkt i Wic-shopen, trots att prislappen är lite högre än på övriga tröjor. Svensson-tröjorna är självklart näst populärast och Larsson-tröjorna tyckte jag mig se i rea- backen, bland de omaka skorna.

Hundra landskamper är ju faktiskt ganska stort och det har varit en del snack om det på senare tid, därför kan det vara skönt att få det avklarat innan VM-turneringen. Jag vill inte gå ut med några kedjeformationer men jag räknar med att lira i kedjan med Djurling och Svensson. Jag kan redan här avslöja att jag kommer att göra minst ett byte som forward, Kent och Ulf vet dock inte om det ännu.

Den romerska siffran för hundra är C och nog skulle det vara passande om K-J skulle räcka över bindeln innan matchstart. Stor risk!

Kanske åker det blågula 23:an upp i taket i Wictory Center?

Idag hade vi pingisturnering (dubbel på minibord), den moraliska finalen kom pga ett ytterst tveksamt rankingsystem, redan i semifinalen. Minipingisens badboys kantbollsexperterna Gillek/Helgesson visade ingen som helst respekt för regler och konventioner när man hänsynslöst utnyttjade varenda litet kryphål i arrangörens aningen bristfälliga regelkunskap. Orättvisan segrade och de skönspelande skruvekvilibristerna Fischerström/Svensson fick till publikens stora besvikelse se sig bortdömda i en inte spelmässigt men poängmässigt jämn tillställning.

Att Karl-Johan Nilsson lyckades ta sig till final är antingen ett enormt underbetyg till samtliga spelare på den sidan slutspelsträdet, alternativt betyder det att hans kollega Jimmy Lindblom är Hallands bästa bordtennisspelare sen Stellan Bengtsson.

Just nu pågår en viktig Fifa-turnering här på Djurling/Fischerströms fritidsgård, det är nog bäst att jag avbryter skrivandet och lugnar ner dem lite innan en ny kontroll sitter i väggen…

//Fischer

Kaffeflicka

november 23, 2010

Två gånger har vi storstadsbarn ställts mot olika upplagor av norrland den senaste veckan. Båda gångerna hade vi ledningen när vi gick in i den sista minuten. Umeå City visade sin norrländska kyla när man drog på sig en av säsongens dummaste utvisningar med 30 sek kvar av matchen, jag har sett protestutvisningar som känts mer nödvändiga. Man tackar dock, bockar och bugar, två minuter, öppen kasse, Kim gör sitt femte, tack för kaffet, in i bussen, vi ses i Solna, Hej.

Dalen visade tyvärr inte samma ödmjukhet utan var oartiga nog att kvittera med tjugo sekunder kvar. Vi hade någon form av mästerskap i att missa och slarva bort kontringschanser i den matchen, det verkar som vi kanske lärt oss fel läxa av Helsingborgsmatchen.

”Trollkarlen från urskogen” P. Bodén stod för ett par fantastiska nummer, han har en förmåga att få det extremt svåra att se lätt ut, till skillnad från ”Urkarlen från trollskogen” M. Wallgren som har en förmåga att få det väldigt lätta att se extremt svårt ut…

Ron frälste dock hemmapubliken med sitt avgörande mål i sudden.

Om man läser matchreferat och analyser från motståndarlag så upptäcker man att många lag har samma problem som vi i AIK. Våra egna mål är alltid frukten av fantastiskt anfallsspel, aggressiv press och brillianta kombinationer men motståndarnas mål alltid beror på tur, försvarsslarv, passivitet eller individuella misstag. Vi är precis som alla andra vår största fiende, vår skicklighet mot deras tur.

Man kan konstatera att ett oroande svagt AIK i tveksam form går till VM-uppehåll i serieledning.

Jag såg precis en bild på den nya ”landslagsbussen” coolt!

Synd på facen bara… Jag tar nog tåget.

Nu väntar ett VM-uppehåll med start i Varberg. Finnarna åker tydligen till Egypten på läger, finns det någon bättre uppladdning än fem dagars magsjuka.

Under VM ligger bloggen för övrigt ute till försäljning, prostitution skulle man kunna kalla det men jag vågar inte. Danne Schmidt fick ju tre matchers avstängning för några år sedan, efter att ha hävdat att en motståndarforward ägnat sig åt det urgamla yrket.

Kaffe-flicka tycks ju annars vara en populär eufemism.

Avstängningen skulle i och för sig administreras av Svenska innebandyförbundet, en av budgivarna, sådeles en av torskarna enligt min egen logik. Jag har även fått ett par inofficiella bud från Polska förbundet samt klass 4a på Skuru skola. Tre likvärdigt köpstarka intressenter.

Upphandlingen är dock inte klar så jag vet inte riktigt hur det blir, eventuellt blir det ny design eller rent av tillfällig adress de närmaste veckorna.

Oj, nu såg jag precis andra sidan av bussen, där är ju Kalle och Kim med…

//Fischer

Allsvenskt storhetsvansinne

november 18, 2010

Nu är det tätt mellan given, AIK och Landslaget har gått samman för att med gemensamma krafter se om de kan lyckas få mig uppsagd från jobbet. Finska förbundet ville också vara med på ett hörn och la därför den senaste landskampen så sent söndag kväll att vi var tvungna att flyga hem på måndagen. Tack för den bonus tjänstledigheten. Släng in en måndags TV-match borta mot Helsingborg, dagens bortamatch mot Umeå till sex dagar EFT, ett VM-läger och VM och ni inser att närvaron på jobbet inte är den högsta under november -december. Som en vabbande småbarnsförälder ungefär…

Någonstans förväntas man klämma in 20 utvecklingssamtal också…

sen är det snart JUL, man får väl önska sig Losec av tomten i år.

Nåja, ännu har man ju inte gått in i någon vägg eller fått något magsår, så det är väl bara att köra på.

Umeå  City nästa!

Jag har sett Umeå två gånger i år. En gång mot oss på försäsongen och en gång på tv mot Dalen. Båda gångerna har de varit usla, vilket antagligen betyder att de kommer vara svinbra ikväll. Fan va jobbigt.

En snabbtitt på tidigare matcher avslöjar att Umeå förlorat derbyt, krossat Mora men annars kryssat matcher de förväntats vinna och vunnit när de förväntats förlora. Om den analysen stämmer bådar det gott för laget som ligger femma och har AIK, Storvreta, Pixbo, Warberg och Täby, kvar att möta innan serien vänder.

Experimenterar med länkar i bloggen, strävar efter att utvecklas

Jag läste att det var boxning i Faluns korridorer… igen.

Det kanske är dags att låta lagen gå varsin väg från planen i Falukuriren Arena, speciellt när Täby är på besök.

Eller AIK.

Alternativet är ju att Nissse går en annan väg, han brukar ju vara inblandad på något sätt.

Vi innebandyspelare tillhör ju inte som bekant de mest omskrivna idrottsmännen i landet, vårt nyhetsvärde är i riksmedia nästan lika med noll, om det inte gäller N. Jihde, någon har begått ett brott eller lägrat en halvkändis, då förvandlas vi plötsligt till världsstjärnor.

Nu i veckan släpptes dock VM-truppen och vi lyckades sno åt oss både lite TV-tid och ett par notiser i diverse tidningar.

En intressant artikel var i expressen där man konstaterade att Kimmo Eskelinen blivit petad ur landslaget på grund av att han spelar i Allsvenska Visby. Jag vill inte lägga mig i uttagningen och skrika rätt eller fel, men om jag inte missminner mig så har Kimmo inte spelat en enda landskamp sedan förra VM-turneringen och därför torde ha blivit betraktad som petat långt innan han gick till Visby?

Som sagt, rätt eller fel, jag nöjer mig med att konstatera att jag personligen tycker att Kimmo är en god vän, kunglig innebandyspelare och furstelig bloggare men när han yttrar sig så här ”… hade det på känn när vi valde Visby”, så måste jag ändå opponera mig mot användandet av pluralis majestatis och undrar om ändå inte framgångarna stigit honom åt huvudet.

//Fischer

Jag är en superstjärna!

november 15, 2010

 Igår mötte vi ett för aftonen ganska blekt Sirius, ett Sirius som helst ligger i skyttegravarna och väntar på kontring, en taktik som blir problematisk när man ligger under med 5-1 efter första perioden. Jag har egentligen inte så mycket att säga om matchen, 13-4 speglade matchen ganska väl. Lite klent framåt kanske..

Nu är man äntligen passerad i den interna poängligan, de långa killarna där framme (Anti, Kim och Djurling) gick ihop med Hallstensson och lyckades med gemensamma krafter föra varandra förbi den stackars utmobbade veteranbacken. ”Vi passar bara varandra” taktiken gav rejält resultat och ihop med Ulfs PP-bojkott blev det helt enkelt för svårt att värja sig.

Jag smög dock in i 30 sek i power-play, resultat: 1 ass.

En snabbtitt på serietabellen och man kan konstatera att den nu börjar se ut som förväntat.

Mora lyckades först jobba hem en spelare och sedan två poäng. Kul för dem.

Mullsjö har ju fler Morapojkar i frysboxen, frågan är väl bara om de har råd att bjuda Mora på fler förstärkningar.

De senaste dagarna har våra huvudkonkurrenter släppt sina trupper till VM, största överraskningen för mig och många andra är väl att Radim Cepek petades ur Tjeckiens trupp, tufft beslut att ta av den Tjeckiske förbundskaptenen. Jag har ingen aning om vad eller vem den gode Radim kan ha förolämpat men lagsammanhållningen gick tydligen först eller kanske kryllar det av talangfulla rightare i Tjeckiska ligan. I mina ögon är i alla fall Radim fortfarande Tjeckiens bästa. Kanske ser han så bra ut eftersom han gör sina lagkamrater sämre…

I kväll släpps den Svenska VM-truppen…

Eftersom jag är superstjärna så kommer jag självklart vara med i VM-truppen och för att visa vilken fantastisk celebritet jag faktiskt är, så bjuder jag på följande konversation som ägde rum på min skola för ett par år sedan

Bibliotekarien Gudrun kom halvt panikslagen, instormandes i personalrummet.

-PETER ! DU ÄR SKADAD!!!

– öh, nej… Varför tror du det?

– Jo, dom sa på radion PETER FORSBERG skadad igen.

– men Gudrun, jag är ju inte Peter Forsberg, jag heter ju Fischerström.

– Ja, det gör du ju! Då är du ju inte skadad?

– Nej precis…

Betänk att detta är en kollega som jag träffat dagligen i flera år. Man undrar ju vad hon tänkte när hon hörde om Forsbergs nya 80 miljoners kontrakt, eller om hans ”två mål i nattens match borta mot Toronto”.

-Fan han knegar ändå på bra den där Peter…

//Fischer

2-9 är aldrig kul

november 10, 2010

2-9 är aldrig bra. Visst kan man försöka hitta positiva saker, visst fick Kent en del positiva besked under helgen, visst ökar nu pressen på Finland men 2-9 är aldrig bra.

4-4 är inte så bra det heller.

I matchen mot Tjeckien var dock Sverige helt överlägsna chans och spelmässigt så det är egentligen inget som direkt oroar. Tjeckien har varit så pass nära förut så att en match där vi missar flera frilägen, straff, ett antal öppna mål och dessutom nollar i fyra? Power-play, så kommer vi antagligen tappa poäng. Det vore ju pinsamt annars. Det som möjligtvis oroar är att vi missar så mycket målchanser, varför gnistan inte riktigt finns där, en månad före VM, när platser i VM-truppen står på spel.

Det var ju inte heller bara de kritiserade, oheta AIK-spelarna som brände chanser (Kim var poängbäst i laget), utan även några av de hetaste spelarna i SSL som agerade Brännberg (har ingenting med Pixbo-spelaren att göra). Fantastiskt att AIK lyckas ligga tvåa i serien när hela laget är under isen.

I matchen mot Finland förvandlades vi Svenskar tydligen till pojkar vilket faktiskt känns helt okej så länge det är finska män som står för mansidealet:)

2-9 är dock inte bra och visst är det tydligt att spelare som Djurling, Bult, Caleb och Svensson, 4/5 av vår förstafemma saknades, dessa hade varit skönt att slänga in när det stod 2-5 och vi jagade kvittering sista tio minuterna. Nu fanns dessa inte att tillgå, kanske hade vår kapten K-J kunnat elda på spelarna lite extra, kanske hade vi behövt Gillek att ta kampen framför finska målet, där vi stundtals vägde lite lätt, kanske hade Wallgren behövts framför det svenska.

Kanske borde Sundstedt ha spelat mer än en period, istället för den där trötta hjulbente.

Klart är att om en månad finns det inte rum för några misstag eller test. Då måste vi nog ha växt till oss lite. Då kan vi inte skicka fram pojkar att göra mäns arbete. Handleder eller hjärta, glamour eller industri, adrenalin eller inspiration. Det är frågor Kent måste ställa sig under den kommande veckan när den nuvarande trettiomannatruppen ska minskas till tjugo. Självklart kommer allt ovanstående att behövas, frågan är vad som prioriteras mest.

Självklart måste vi ha spelare i form och som är heta men landslagsheta och klubblagsheta är inte nödvändigtvis samma sak, borta mot Balrog inför fjorton dyngtrötta åskådare är inte samma sak som borta mot Finland inför fjorton tusen dyngraka.

2-9 kan aldrig ignoreras, visst bör landslaget och landslagsledningen alltid kritiskt granskas. Att kritiskt granska betyder dock inte nödvändigtvis att kritisera, att bedriva häxjakt mot enskilda individer, att kritisera alla beslut, när man inte vet eller förstår vad som ligger bakom dem.

Personligen tycker jag när det gäller landslaget att fel personer får oförtjänt kritik, men även att beröm ganska ofta går åt fel håll…

Som en kollega sa ”innebandy är lustigt, det står bara i tidningen när Sverige förlorar, i helgen spelade ni tydligen tre matcher men det stod bara i tidningen om när ni spelade oavgjort och förlorade.”

All publicitet är bra publicitet – vi får helt enkelt börja förlora mer!

Jag råkade tappa en spelkontroll in i väggen, när Kim hade lekstuga med min backlinje i en prestigefylld Fifa match. 600 välspenderade kronor. Den incidenten tillsammans ett, låt mig säga, minst sagt tveksamt användande av det svenska språket, fick Djurling att tappa den sista unsen respekt för sin betydligt äldre lagkamrat.

Jag är för övrigt klart sämst i laget på playstation.

Förra veckan mötte vi Helsingborg i en ganska chansrik tillställning. Vi bjöd ganska friskt på fina spelvändningar och Helsingborg tackade genom att bränna sina lägen. Eller om man väljer att se det som Jansson som storspelade. Vi har i alla fall iskalla Helsingborgsskyttar, fru fortuna alternativt Patrik Jansson att tacka för att vi kunde lämna Skåne med åtminstone två poäng. MC kan också få ett litet tack för att han avgjorde i sudden.

Skriftliga omdömen till alla elever i skolan, uppfanns av någon som definitivt aldrig behövt skriva skriftliga omdömen till alla elever.

På måndag offentliggörs VM-truppen direkt i TV, den ska dock vara förbundet tillhanda redan på fredag, vilket betyder att jag måste maila den till Kent senast torsdag. Shit jag är ju en rightare kort, är det någon som har Billy Nilssons nummer?

//Fischer

Matchdag

november 1, 2010

 Rutinerna varierar lite på bortamatcherna i år. För andra gången den här säsongen valde vi nu att lämna storstan dagen före match. Vi kom dock bara halvvägs så nu ligger jag här i sängen på Scandic Elmia i Jönköping och funderar på om jag inte egentligen borde jobba. Jobbar gör nämligen min rumskamrat ”snipern från Tallin”, ”Östersjöns Columbus”, Estlands stolta export, H. Talme.

Eller precis som i försvarszon så ser de i alla fall ut som han jobbar…

Henriks bror Kristian förväntas för övrigt göra debut i kväll, jag tippar på 20 minuters spel, rejäl pingislunga, en ass och minst en tvåa.

Nu skulle man ju vilja bjuda på lite femmor och spelsystem, men faktum är att jag inte riktigt vet ännu. Klart är att Loren, Koffe och Anti saknas men det lär ändå bli arton spelare med speltid i kväll.

Och AIK fortsätter att bojkotta gul bindel i PP…

Helsingborg har ett på pappret riktigt vasst lag som inte verkat ha fått ihop alla delar ännu. Jag hade tänkt analysera dem ordentligt men känner att så här matchdag så är det inte lämpligt.

Ett gäng sköna lirare har de dock, brottarstarke Helgesson, inte lika brottarstarke Nordgren, som gjorde två mål med assist från mig senast vi spelade ihop, han ligger alltså på plus i min bok.

 Gullstrand och jag hamnar alltid ihop i landslaget så honom kan man ju utan och innan (han gör alltid två kassar mot AIK), dessutom så har de ju mannen med det ödmjuka smeknamnet ”Magic”, en referens till basketspelaren Earvin Johnsson antar jag. Magic lärde mig några sköna knep på Fifa förra säsongen så honom står man ju också i skuld till.

 Lägg där till ytterligare ett gäng med svenska landslagsmeriter, en drös utländska landslagsmän och en coach som utbildar svenska coacheliten i hur man ska agera i båset, så får ni topplaget, det nya FC Helsingborg, det gamla bombade Kimmo Eskelinen på egen hand till sommarlov i våras.

Kan någon snälla skicka Kent Göransson på en säljkurs, det känns som han misslyckas sälja in målvaktsplatsen till landslaget. Om 3 kan lyckas sälja ett värdelöst internetabonnemang till mig per telefon så måste ju Kent kunna kränga ut en VM-plats, Domej verkar ha utnyttjat den lagstadgade ångerveckan.

Vi har annars en köpglad keeper i gnaget som jag kan rekommendera.

Har Magget börjat skriva sarkastiskt?

Känns inte detta som ett hån mot Warberg, som nått minst semifinal de senaste sex säsongerna?

”Efter en tuff inledning har Warberg fått upp ångan ordentligt. Idag tog man en riktig skalp när man bortaslog uppstickarna(?) Linköping inför storpublik.”

Nu har vi hamnat på bussen och ett pokerparti har startat i de bakre regionerna, Ron konstaterade att det han hamnat mellan Norman och MC, kul, ett pokerproffs och en trollkarl.

Det fick mig att tänka på när MC var med min äldre bror Clint och besökte VM i trolleri på Stockholmsmässan. På dagen var de på en föreläsning med en professionell kortmagiker, föreläsningens tema var ”hur man fuskar i poker”. Samma kväll åkte de båda lätt blåögda svenskarna in till stan för att spela poker, mot föreläsaren och övriga världseliten i korttrolleri.  Smart!

Clint fyller för övrigt år idag- GRATTIS!

//Fischer