Framme i lejonens kula

(Då det här inlägget ännu inte publiserats på annan plats, lägger jag ut det här innan det blir alltför inaktuellt)

Då var vi då äntligen här i glamorösa och extremt finska Helsingfors.

Logistiken har fungerat halvdant hittills, resan började med några givande timmars försening på Arlanda. Planet landade sedan samtidigt som bagagekillarna på Helsingfors flygplats tycks ha gått på rökpaus. Ett paket var tog de också.

 Fientligheten mot oss svenskar verkar dessutom osedvanligt stor här i Finland, fråga mig inte varför, kanske är de fortfarande bittra över att vi skänkte bort landet till Ryssland för 200 år sedan. Fullt förståligt i så fall. ”Finlands sak är vår”, borde ju ha gett lite plåster på de såren och förbättrat relationen en aning men tydligen inte. ”Finlands sak är vår” handlar ju nuförtiden om att hämta tillbaka VM-pokalen, så man får väl ha lite överseende med det kyliga välkomnandet.

Bussen som kör omkring oss här i hufvudstaden har apropå kyla, kommit i tid varje gång, stor kred till chauffören, fixar han nu bara lite värme i bussen så är han kung.

 I morse var vi ute på promenad med våra käcka gul-blå overaller, en finsk lastbilschaffis vevar då ner fönsterrutan och skriker ”hyvää Ukraina”, blir man hånad för sin klädsel, av en finne, ligger man riktigt illa till.

…

 Maten på hotellet fick F. Djurling att förtjust yttra ”över förväntan”, en betydligt mindre entusiastisk M. Larsson lackade omedelbart till och kom med en rejäl sågning av den samma. Djurling lugnade dock ner den nu duktigt upprörda Larsson och försvarade sig med att hans förväntningar varit extremt låga.

 Karl-Johan Nilsson betygsätter som vanligt maten, enligt hans femgradiga betygskala, som också är nationsberoende. En finsk femma ligger någonstans i trakten av en svag svensk trea och en polsk trea är ”för lite speltid för att bedömas” på den svenska skalan.

 …

Hartvall är ju annars en väldigt trevlig arena, under morgonens 45 min träning (de snålar ju inte med träningstiderna)hade man valt att dra för de enorma gardinerna som skärmar av de översta läktarplanen och tar bort lite av den ekande tomheten som lätt blir i en arena som tar 14 000 åskådare.

 Golvet har man dock misslyckats med att lägga, bubblor lite här och var i kombination med ett lite för mjukt ”undergolv”, gör att passarna ibland börjar hoppa och att det blir svårt att få tryck på bollen. Arrangörerna lovade att det skulle bli bättre under turneringen, tror de att vi kommer springa bort bubblorna? Som tur är har vi ju Helgesson med oss, SSLs bästa golvläggare.

…

På lördag sätter turneringen igång med Estland som Sveriges första motståndare. Estland som med fysfenomenen Henrik och Kristian Talme lär bli starkare ju längre turneringen går .

I förra VM inledde Estland med en uddamålsförlust mot Schweiz, i år lär de lägga mest krut på söndagens drabbning mot Tyskland. Lär…

 …

Världens bästa innebandyspelare har blivit utnämnd. Peter Fischerström har tillsammans med ett antal landslagsspelare, journalister, supportrar och förbundskaptener, av olika nationalitet röstat fram världens bästa innebandyspelare 2010.

Vinnare av det prestigefyllda priset är:

 Fredrik Djurling

Eftersom priset röstades fram så finns det ingen riktig motivering, mer än att han fick flest röster.

 Djurling kommer att belönas med ett specialreportage senare i bloggen.

Värt att notera är också att topp tio var sju svenskar och tre finnar.

 …

 2002 spelades VM här i Helsingfors och Fornudden/AIK/Falun giganten Andreas Olsson var med som en av tre målvakter. ”Vi måste hinna ut och shoppa också, dom ligger nämligen fem år före Sverige i klädmode här i Finland” stoltserade Andy högt i bussen inför hela laget. Jag fick förklara för Andreas att visserligen modet kommer i cykler men det tuffa du ser på finnarna nu, är inte framtidens svenska mode, det är åttitalets…

 //Fischer